EN 1090 är den europeiska standarden som reglerar tillverkningen av bärande konstruktioner av stål och aluminium, inte hur de konstrueras. Standarden består av fem delar: del 1 fastställer reglerna för CE-märkning av en konstruktionskomponent, delarna 2 och 3 anger de tekniska kraven för stål respektive aluminium, och delarna 4 och 5 handlar om kallformade plåtar. När en leverantör uppger att den är certifierad innebär det att ett anmält organ har granskat dess fabriksproduktionskontroll enligt del 1. Vad det uttalandet faktiskt är värt för dig beror på två saker som ingen nämner i marknadsföringstexten: vilken utförandeklass certifikatet omfattar och om det omfattar det material du köper.
Det mesta som publiceras om standarden handlar om hur en tillverkare blir certifierad, och den aspekten behandlas längre fram, eftersom kunskapen om vad en leverantör har gått igenom är halva vägen till att förstå vad certifikatet är värt. Den svårare frågan dyker oftast upp senare: ett anbud ligger framför dig med ett certifikat bifogat, och du måste avgöra om det gäller just den konstruktion som du faktiskt köper.
Vad EN 1090 egentligen är
EN 1090 är en harmoniserad europeisk standard för utförande av konstruktioner i stål och aluminium, där ”utförande” avser tillverkning, svetsning, ytbehandling, montering och installation. Standarden omfattas av byggproduktförordningen, och det är anledningen till att den överhuvudtaget finns: alla bärande konstruktionsdelar som släpps ut på den europeiska marknaden måste vara CE-märkta, och EN 1090-1 är vägen dit.
Ordet ”utförande” spelar en viktig roll i den meningen. Standarden anger inte för en ingenjör hur tjock en balk ska vara eller vilken belastning en gångbro måste klara. Den anger istället för en fabrik vad den måste kontrollera, dokumentera och bevisa när den omvandlar ingenjörens ritning till en fysisk konstruktion, och den anger för ett anmält organ vad som ska granskas.
För en offentlig uppdragsgivare är den praktiska konsekvensen tydlig. En konstruktion som inte är certifierad enligt EN 1090-1 kan inte lagligt CE-märkas, och en komponent som inte kan CE-märkas får inte lagligen installeras i ett byggprojekt inom EU. Det är därför som certifikatet beaktas redan i kvalificeringsfasen av en upphandling, långt innan någon tittar på priset.
De fem delarna, och vilken av dem som handlar om aluminium
De flesta artiklar om ämnet nämner tre delar och slutar där. Det finns fem, och de två som utelämnas är viktiga om ditt projekt omfattar trall eller fasadbeklädnad utöver själva byggnaden.
| Del | Vad det omfattar | Bra att veta när du köper |
|---|---|---|
| EN 1090-1 | Bedömning av överensstämmelse, CE-märkning | Alltid |
| EN 1090-2 | Utförande av stålkonstruktioner | Stålspann och stödkonstruktioner |
| EN 1090-3 | Tillverkning av aluminiumkonstruktioner | Broar, gångvägar och plattformar av aluminium |
| EN 1090-4 | Kallformade stålplåtar | Tak-, vägg- och golvbeläggning |
| EN 1090-5 | Kallformade aluminiumplåtar | Tak-, vägg- och golvbeläggning |
För en gångbro, gångväg eller utsiktsplattform i aluminium är det standarden EN 1090-3, som för närvarande finns i 2019 års utgåva, som reglerar arbetet. Den omfattar konstruktioner tillverkade av valsad plåt, band och plattor, av strängpressade profiler, av kalldragna stänger, stänger och rör samt av smides- och gjutgods, vilka tillsammans utgör alla delar av en svetsad aluminiumkonstruktion. Standarden gäller både konstruktioner som utsätts för övervägande statisk belastning och konstruktioner som utsätts för utmattning, och det är just det senare fallet som ofta överraskar folk: en gångbro med några hundra övergångar om dagen utgör ett utmattningsproblem, inte ett statiskt problem.
Här ligger fallgropen med certifikatet. EN 1090-1-certifieringen utfärdas för ett visst tillämpningsområde, och i detta tillämpningsområde anges materialet och utförandeklassen. En tillverkare som är certifierad för stålkonstruktioner enligt EXC2 är visserligen certifierad, men certifikatet säger ingenting alls om företagets rätt att CE-märka en bro av aluminium. Läs texten om tillämpningsområdet, inte logotypen.
Vad EN 1090 inte omfattar
Det vanligaste missförståndet i anbudshandlingar är att man behandlar EN 1090 som om den skulle omfatta konstruktion. Så är inte fallet. Konstruktion av aluminiumkonstruktioner regleras av Eurokod 9, som publicerats som EN 1999, och de två standarderna behandlar olika frågor.
Eurokod 9 avgör om konstruktionen är tillräckligt stark: tvärsnittsdimensioner, fogkapacitet, nedböjning, utmattningshållfasthet, stabilitet. EN 1090-3 avgör om den konstruktion som anländer till byggplatsen är den som beskrivs i Eurokod 9: rätt legering och härdningsgrad, svetsar som uppfyller den angivna kvalitetsnivån, toleranser inom det tillåtna intervallet, ytbehandling utförd enligt specifikationerna samt dokumentation som styrker allt detta.
En specifikation som kräver certifiering men aldrig nämner Eurokod 9 ställer krav på god tillverkning av en odefinierad konstruktion. En specifikation som nämner Eurokod 9 men utelämnar EN 1090 ställer krav på en korrekt beräkning utan någon kontroll över vad som svetsas. Båda förekommer i verkliga anbudsförfaranden, och båda är kostsamma att åtgärda efter tilldelningen.
Exekveringsklasser: vad ändras mellan EXC1 och EXC4
Utförandeklassen är den del av standarden som faktiskt påverkar priset, ledtiden och kontrollnivån för din konstruktion. Det finns fyra klasser, från EXC1 till EXC4, och klassen väljs utifrån konsekvenserna av ett eventuellt fel: hur många personer som påverkas, hur konstruktionen belastas och vad som händer om en svetsfog går sönder.
| Klass | Typisk struktur | Svetskvalitetsnivå |
|---|---|---|
| EXC1 | Enkla delar med små konsekvenser | EN ISO 3834-4 |
| EXC2 | Vanliga byggnader, lätta konstruktioner | EN ISO 3834-3 |
| EXC3 | Offentliga broar, konstruktioner med stor belastning från folkmassor | EN ISO 3834-2 |
| EXC4 | Allvarliga konsekvenser av ett misslyckande | EN ISO 3834-2 |
Att gå från EXC2 till EXC3 är inte en ren formalitet. Det innebär att den krävda svetskvalitetsnivån höjs, att acceptanskriterierna för svetsfel skärps, att omfattningen av icke-destruktiv provning ökar, att måtttoleranserna skärps och att den dokumentation som måste medfölja komponenten utökas. En tillverkare kan producera en utmärkt EXC2-konstruktion och ändå vara oförmögen att certifiera samma konstruktion enligt EXC3, eftersom bristen ligger i kvalitetssystemet snarare än hos svetsaren.
När det gäller en offentlig gång- eller cykelbro är EXC3 den klass som beställaren bör förvänta sig, och det är värt att uttryckligen ange detta i anbudsinfordran istället för att ta det för givet. De fyra klasserna utgör ett europeiskt ramverk, men den nationella bilagan i det land där installationen sker påverkar hur klassen väljs, vilket innebär att ett norskt och ett litauiskt projekt kan komma fram till olika resultat utifrån samma utgångspunkt.
Varför tillverkningsklassen avgör svetsstandarden
Standarden fastställer inte egna svetsregler. Den hänvisar till EN ISO 3834 och väljer nivå utifrån utförandeklassen, vilket är anledningen till att de två standarderna alltid nämns tillsammans och ständigt förväxlas med varandra. ISO 3834-2 innebär omfattande kvalitetskrav, 3834-3 standardkrav, 3834-4 grundläggande krav, och steget från EXC2 till EXC3 förflyttar en tillverkare från mellannivån till den högsta nivån.
I praktiken innebär detta steg att man anlitar en kvalificerad svetskoordinator, använder svetsprocedurspecifikationer som godkänts genom provning snarare än genom tidigare erfarenhet, ser till att svetsarnas kvalifikationer hålls uppdaterade för de specifika fogtyperna samt säkerställer spårbarhet från certifikatet för grundmaterialet ända fram till den färdiga svetsen. Aluminium höjer kraven ytterligare, eftersom metallen är mycket känslig för värmetillförsel och ytbehandling på ett sätt som konstruktionsstål inte är.
Bakom allt detta döljer sig ett konstruktionsval. En konstruktion som monteras med skruvförband i stället för svetsning på plats innebär att varje svetsförband utförs i en kontrollerad fabriksmiljö, där kvalitetssystemet gäller och dokumentationen skapas som en del av produktionen. Svetsning på plats vid en allmän bro innebär att man måste återskapa dessa förhållanden vid en flodstrand i november, vilket visserligen är möjligt men sällan billigt.
Hur en tillverkare blir certifierad och vad certifikatet bevisar
Certifieringen börjar på verkstadsgolvet snarare än i en mapp. Tillverkaren måste upprätta ett system för produktionskontroll som omfattar hur inkommande material tas emot och spåras, hur svetsare och svetsmetoder kvalificeras, hur mått och svetsfogar kontrolleras samt hur var och en av dessa kontroller dokumenteras. I de högre utförandeklasserna kräver standarden även en svetskoordinator med lämplig kvalifikation, och detta betraktas som ett namngivet ansvar snarare än en post i ett organisationsschema.
Ett anmält organ genomför därefter en revision av anläggningen enligt EN 1090-1, kontrollerar att systemet faktiskt tillämpas i praktiken och inte bara finns nedskrivet, och utfärdar FPC-certifikatet för ett definierat tillämpningsområde. Certifikatet gäller inte för all framtid. Det anmälda organet återkommer för övervakningsrevisioner, och certifieringen upphör att gälla om systemet inte längre underhålls, vilket är anledningen till att giltighetsdatumet på ett certifikat förtjänar lika mycket uppmärksamhet som logotypen ovanför det.
Därifrån är kedjan kort, och olika instanser blandar ofta ihop dess länkar. Med ett FPC-certifikat kan tillverkaren utfärda en prestandadeklaration för en komponent och anbringa CE-märkningen. Deklarationen är tillverkarens egen juridiska redogörelse för vad komponenten gör, och det är certifikatet som ligger till grund för den som ger redogörelsen trovärdighet.
Fabrikens produktionskontrollsystem kan baseras på ISO 9001 eller på ISO 3834, men ingen av dem kan ersätta den andra. Båda är allmänna kvalitetsramverk, och EN 1090-1 kräver ett system som är anpassat till dess egna specifika krav, så en leverantör som erbjuder ISO 9001 i stället för ett EN 1090-certifikat har besvarat en annan fråga. Det är en rimlig fråga att ta upp i en förtydliganderunda snarare än ett skäl att diskvalificera, eftersom en tillverkare med ett välutvecklat ISO 9001-system vanligtvis är den som ligger närmast certifiering.
Prestandadeklarationen är också det dokument som oftast saknas i ett levererat paket och den punkt där överlämningen fastnar, så den hör hemma i listan över leverabler som ni kommer överens om med en leverantör av aluminiumbroar före undertecknandet snarare än via ett telefonsamtal två veckor före invigningen.
Hur man kontrollerar ett certifikat innan det utfärdas
Det tar ungefär tio minuter om du har anbudssvaret framför dig.
- Leta reda på själva certifikatet, inte någon beskrivning av det. Det ska ange ett anmält organ, ha ett identifikationsnummer och ange en giltighetstid.
- Läs igenom specifikationen. Där anges materialet – stål eller aluminium – samt utförandeklassen. Båda måste stämma överens med det du köper.
- Jämför exekveringsklassen med strukturen. En allmän gångbro som endast är certifierad enligt EXC2 utgör en konversation, inte en signatur.
- Fråga vilken utgåva av EN 1090-3 som gäller för aluminiumkonstruktionen. Utgåvan från 2019 ersatte den från 2008, och en offert som fortfarande är utformad enligt den gamla versionen tyder på att dokumentationspaketet inte heller har uppdaterats.
- Be om ett exempel på en prestandadeklaration från ett jämförbart genomfört projekt. En leverantör som har utfärdat sådana kommer att skicka en inom en dag.
Den sista punkten sorterar fältet snabbare än någon av de andra. Certifieringen bevisar att systemet finns; en verklig deklaration från ett verkligt projekt bevisar att systemet har använts.
Vad detta innebär för en bro eller gångväg av aluminium
Certifieringsomfången är specifika, vilket är anledningen till att det lönar sig att läsa igenom leverantörens certifikatlista rad för rad. DR VERSLAS innehar ett FPC-certifikat utfärdat av Kiwa för konstruktionsdelar och komponenter i aluminium i utförandeklass EXC3, samt ett separat certifikat för ståldelar i EXC2, båda enligt byggproduktförordningen. Konstruktionsberäkningarna utförs enligt Eurokod 9, och monteringen sker med skruvförband istället för svetsning på plats, vilket innebär att den svetsning som utförandeklassen reglerar utförs i produktionsanläggningen i Vilnius och inte vid själva övergången.
Två certifikat för två material i två olika klasser är den vanliga utformningen av ett verkligt certifieringsomfång, och alla leverantörer av certifierade gångbroar av aluminium eller industriella gångbroar och åtkomstplattformar borde kunna visa dig samma uppdelning utan att behöva leta efter den.
Innan din nästa anbudsinfordran skickas ut
EN 1090 är inte någon utmärkelse, utan ett tillämpningsområde kopplat till ett material och en klass, och det tar mindre tid att läsa igenom tillämpningsområdet än den tid som går åt till att reda ut oklarheter kring det. I den specifikation ni publicerar bör ni ange vilken utförandeklass ni förväntar er, nämna Eurokod 9 vid sidan av så att konstruktionsaspekten täcks, och ange prestandadeklarationen bland leveranserna istället för att förutsätta att den medföljer konstruktionen.
Om en konstruktion redan ingår i specifikationen, ta fram det intyg som du har fått och kontrollera de två relevanta raderna – material och klass – före utvärderingsmötet istället för efter det. Den certifieringsomfång och dokumentation enligt Eurokod 9 som innehas av DR VERSLAS publiceras i sin helhet just för den kontrollen, och våra ingenjörer granskar ett utkast till specifikation mot EN 1090-3 och Eurokod 9 innan den släpps ut på marknaden.